Toppar & dalar

Ja, mitt liv är som att åka berg-och-dalbana just nu. Det är mycket ups and downs. En del närmast underjordiska.
Men också bra saker. Jag har mailat sammanfattningar på mitt manus till några förlag och fått bra respons. Jag har haft ett kanonmöte på Selfmade. Jag planerar en sak som kommer att bli väldigt rolig att genomföra, som har med boken/böckerna att göra... mer om det kommer inom de närmaste veckorna. Jag ser allt mycket tydligare framför mig, vad jag ska göra, hur jag ska gå till väga. Det är som ett stort husbygge som jag just har börjat sätta grunden till!

I morgon ska mitt band spela på Pub Anchor i Stockholm, det ska bli kul också. Vi ska packa oss alla fem i en bil tillsammans med gitarrtoppar, cymbaler/stativ och instrument, och antagligen lyssna på dödsmetall en stor del av vägen. Well, livet kunde vara värre. Or so it seems.

Nu ska jag gå och prova kläder.

Platsbrist

Det finns inget utrymme i min hjärna, just nu, till någon fantasi.
Mina karaktärer sover och väntar på bättre tider.
Jag sover inte, jag skriver dagbok.

Vi ses.

Mot all förmodan

I morse vaknade jag upp, efter några timmars för kort sömn, såg mig omkring och kände att saker och ting ändå landade ganska bra. Jag gjorde mig inte illa på världen.
Hela dagen har jag fortsatt vara glad. Jag börjar nästan undra om det är nåt skumt. När kommer bakslaget?
Kanske har det bara varit så pass jobbigt nu under en lång tid att jag liksom inte orkar längre. "Äh skit i det!" Släpper det ett tag, och till min förvåning verkar bekymren lyfta och segla iväg över hustaken som en gasballong... Vaddå? Har det jobbiga varit att hålla i snöret? Jag som trodde det var en tyngd som drog ner mig!

Nåväl.
Känslor är inte till för att stanna. De böljar och passerar.
Just nu känns det bra.
Och det känns bra.

Smörjiga tankar

I den bästa av världar:

- Skulle man genom exempelvis en blankett till Försäkringskassan kunna ansöka om att gå i ide sisådär en två månader. Allt i livet skulle pausas och ett meddelande i stil med flyttkort skulle skickas ut till myndigheter, vänner och bekanta samt till andra berörda.
- Skulle man kunna byta ägare, som en restaurang eller affär. "Bobbi har stängt för renovering. Kommer att öppna igen i ny regi och ny skepnad i juni! Väl mött då!"
- Skulle man kunna få framtiden till påseende i säg, tre veckor, med full ångerrätt om den inte var till belåtenhet.
- Skulle ett program likt office-assistenten, fast i form av en livs-assistent, dyka upp och se till att man inte gjorde vissa grejer/tänkte vissa tankar/kände vissa saker, utan bara automagiskt ändra det till "det rätta", så som Word ändrar oxå till också.

(Se också Gunnar Ekelöfs "sonatform denaturerad prosa" för en mer detaljerad beskrivning av ett slags känslotillstånd som tycks mig vagt bekant.)

Fast office-assistenten är ju sjukt irriterande. Och det jobbiga i livet gör ju i alla fall att man känner att man lever.

Febertristess

Jag har varit sjuk i tre dagar. Med lite tur håller det på att ge sig nu. Febern är borta - bara huvudvärken och illamåendet är kvar att bekämpa!
Jag har i alla fall orkat höra på musik medan jag var sjuk. Mina gamla Morrissey-singlar dök upp i en bortglömd hylla och jag lyssnade på b-sidorna. Och sen på Elliott Smith och Lars Winnerbäck och lite mera Smiths. Ja... lite nostalgi. Och Panic at the disco.

Annars har jag inte gjort mycket.
Min man har läst klart Tatuerade Tårar och gett mig feedback. Som jag ska ta tag i när jag blir lite piggare. Det är bra att ha fått några trådar att dra i.

Kollade på Fyra bröllop och en begravning också. Efter det tänkte jag kolla på Tro, hopp, kärlek men då orkade jag inte med mera romantik.

Send me the pillow,
the one that you dream on,
and I'll send you mine

Vår och en massa annat i luften

Jag vaknade tidigt och kunde inte riktigt somna om. Försökte få en glimt genom gardinen för att avgöra om det fina vädret från igår höll i sig, men det gick inte att se. Nu sitter jag vid datorn och konstaterar att det än så länge inte är en sådan vårdag som igår, men att det ändå känns som vår utomhus. Nu går den inte att stoppa, inte att backa. Den är här.

Nästa vecka är påskveckan och jag ska åka till Öland med min familj. Det finns få platser som är så rogivande som norra Öland, och jag längtar verkligen. Har inte varit där sen i höstas.
Min nästa bok kommer delvis att utspela sig där.
Jag tror inte att jag kommer att börja på den ännu på ett tag. Det är för mycket i mitt vanliga liv. Jag och min kollega har en del svåra beslut att ta för vårt företags räkning. Och på fritiden händer det mycket som jag faktiskt vill vara med på, som jag prioriterar högre än att skriva just nu. Ibland har jag kanske skrivit för att få uppleva vissa saker genom karaktärerna i mina berättelser, men plötsligt tillhandahåller verkligheten en massa upplevelser irl... och dem kan jag inte tacka nej till. Och så är det det där nya stället jag går till, en plats där människor möts som arbetar med projekt och idéer, där man får rådgivning och tillgång till nätverk. Jag pratar med dem om Jag är skillnad, om strategier och tankar, och det känns skönt att driva det framåt. Samtidigt gör det att det blir ännu mindre tid till, och fokus på, själva skrivandet. Men jag vill få ut mina böcker också, inte bara skriva dem.

På gång

Jag har precis varit och fikat med en tjej som driver ett annat bokprojekt. Kul att utbyta erfarenheter och tankar. Tidigare i veckan pratade jag i telefon med en kille som gjort resan att ge ut en bok på eget förlag. Det var intressant att höra mer om vad det innebär.
I måndags träffade jag en liten grupp med folk som gav mig feedback på mina idéer kring Jag är skillnad. Peppande! En del människor är sådana att de får allting att låta enkelt, och jag gick från mötet med den känslan. Skulle vara skönt att stanna där, i känslan av att det inte är så svårt att genomföra saker.

I morgon ska jag skriva ut ett ex av boken och låta min vän med de långa ögonfransarna läsa. Det är lite oroligt. Men också spännande.
Jag börjar bli trött på att vänta svar från de förlag jag har manuset ute hos. Vill att något ska hända!