Meh

Oh, hjelp vad jag är trött.
Imorgon ska jag åka till Gotland över dagen, sedan massa grejer att göra på helgen.
... Det kommer bara att kännas som att knäppa med fingrarna, så kommer det att vara jul.

Jag måste skriva om en hel del i Fyra Öar, märker jag när jag läser den. Fast det är ingen överraskning precis.

Idag har jag börjat på en sångkurs. Hoppas det ska hjälpa mig att släppa tankarna på jobb och andra prestationer. Det verkar onekligen som att jag tror att jag kan påverka saker med tankekraft, så som jag håller på och ältar allting hela tiden.

Tja, får väl återkomma när jag har hjärnceller.

Du stavar som...

Jag älskar att köra words stavningskontroll. Office-assistenten (eller vem det nu är som bestämmer) tycker fortfarande att jag borde ändra "en pojke med lingult hår" till "en pojke med likgult hår". Hahaha, jag tycker det är helt underbart. Däremot accepterade den nu "hon var jätteful" i stället för att föreslå "hon var jättekul" som sist. Alltid något.
Ett annat förslag assistensen kom med var B-loggen istället för bloggen... försöker den insinuera något kanske...?

Hooray for me!

Dagen-efter-flummig och ändå - jag har redigerat färdigt!
Det känns overkligt, för den här gången har det tagit riktigt mycket tid. Jag vet inte varför, för det känns som att jag inte ändrat så mycket, men nu handlar det om nyanser och att täcka in så mycket som möjligt av den historia som jag från början ville berätta.
Jag tycker att jag har lyckats ganska bra nu, och jag är väldigt tveksam till om jag på eget initiativ skulle kunna göra den bättre än så här. Så det känns bra. Jag har gjort mitt bästa. Vi får se hur det bär.
Hurra i alla fall! :)

Hjulet snurrar men hamstern är död...

Jag är helt urblåst och sitter och flummar framför datorn. Alla andra, läs resten av min lilla familj, är borta ikväll så jag ska... ja jag vet inte om jag egentligen ska göra något alls, mest bara njuta av att vara ensam hemma!
Surfar runt och varvar wikipedialäsning med att ladda hem bilder på androgyna sötnosar. Ja ja...
Får väl se på idol sen, det verkar vara vad min hjärnkapacitet klarar. Låta tonåringen i mig komma fram (eh, som om det skulle vara nåt ovanligt) och smygskrika lite på Johan Palm.

Och ja, jag vet att den här bloggen skulle handla om skrivande, men det kommer nog dröja nån vecka innan min trötthetsindränkta hjärna kommer ovanför ytan igen...


Shane

Förresten, oturen nådde sin kulmen igår när jag tappade mina favorit-emo-vantar på vägen till jobbet. Jag utgjöt mig över att jag inte längre kunde vara emo (omöjligt utan vantarna) för en person på jobbet som sa: Men då får du väl bli glad då!

Neh. Jag vill ha mina emo-vantar. :/

---

Edit: haha omg vad slashigt det blev i idol ikväll med duetter #^^#

Tur i oturen

Jag tror att Ozma kanske har en skyddsängel... Kan det vara... Ozma från Oz?

Argh

...med den här hastigt påkomna depressionen ska det bli skönt att aggrodansa till tysk hårdsynth på lördag. Hoppas jag orkar ta mig iväg till Köpenhamn bara..... och att galendanskarna inte dansar ihäl mig.


SAM

Tungsinne

Jag är hyggligt trött... det vill säga ohyggligt trött.
Försöker koncentrera mig på att läsa min bok - jag ska bara läsa igenom den en enda gång till (och ta bort en så där 1000 kommatecken) - sen är den KLAR för den här gången. Jag tragglar, flyter iväg på andras bloggar, kan inte koncentrera mig. Tror jag har läst den där berättelsen en gång för mycket - den säger mig absolut ingenting längre. Eller så är det tröttheten.
På mitt jobb är det tungt just nu, både otur och dumsnåla beslut ligger till grund för det... men vad annat kan man göra än att kämpa på?

Klysch

Argh, sexscener är svårt att skriva tycker jag. Det blir så lätt klyschigt. Vågor av värme som strömmar genom kroppen, blaj blaj osv, ni fattar. Argh.

Karaktärer

Jag har en tendens att fästa mig - vid fiktiva karaktärer som jag själv hittat på, eller sådana som någon annan skapat... och vid intressanta personer som jag kan betrakta från ett avstånd, t ex medlemmar i band jag tycker om.
Så har det alltid varit. När jag var yngre brukade jag teckna och teckna allt medan jag hittade på berättelser om olika karaktärer. Jag ritade scenerna som spelades upp i mitt huvud.
Jag tog mitt eget namn från en tjej jag hittade på när jag var elva. I tonåren försökte jag göra om mig genom att skapa en ny karaktär åt mig själv. Jag ville byta namn som en indian när jag gick in i ett nytt stadium och bara lägga den gamla rollen bakom mig som ett ömsat skinn.
Kanske började jag med att hitta på karaktärer för att jag var rädd för riktiga människor. De skrämde mig. Men låtsasmänniskor kunde jag ta till mig, ge av mig själv till, och de accepterade mig alltid.
Nu är jag inte lika rädd längre. Men tendensen att fästa mig vid det lite avlägsna finns kvar.
När filmen tar slut saknar jag karaktärerna. Nu saknar jag Alex. Alex påminner mig dessutom om en annan skapelse i mitt huvud som har en realistisk förlaga, en som jag fortfarande måste skriva och skriva om för att... ja jag vet inte varför, det bara är så. Hen dyker upp i mina berättelser, som en bikaraktär lite här och där eller i en mer framträdande roll. Alex påminner mig om henom och det tycker jag om.


Alvaro och Alex

Nej, inte jag heller

Jag ska inte vara med i nanowrimo. Jag var lite sugen ett tag - det verkar vara kul, och ett bra sätt att kickstarta ett projekt, men jag behöver bli färdig med manusen jag arbetar med. Inte ge mig in i nåt nytt. Inte än.
Men det känns lite trist. Jag är en tävlingsmänniska, så jag tror formen skulle funka bra för mig. Å andra sidan är det kanske just därför jag inte bör delta: ibland har jag en tendens att tävla mig långt förbi mitt eget bästa. Även när jag "bara" tävlar med (mot?) mig själv...
Jag ska skriva färdigt Jag är skillnad. Sen ska jag ägna mig åt att skriva texter till mitt bands låtar ett tag innan jag tar tag i Fyra öar igen, för det har jag försummat och det börjar bli herrans trist att repa samma gamla låtar om och om igen..!
Lycka till alla som deltar i nanowrimo!