Bobbi-san på is

Kära personer som kanske fortfarande tittar in här någon gång ibland..!
Från och med nu kommer jag att fokusera på min andra blogg Transcenders. Jag har helt enkelt inte har tid att hålla två bloggar igång (som ni kanske märkt, haha).

Transcenders är ingen skrivarblogg, utan handlar om identitet, kultur, gränsöverskridande och subkulturer. Men många personliga reflektioner finns också, och nu när jag inte längre tänker att jag ska skriva om skrivande här, kan det hända att jag ger det lite mer utrymme på den andra bloggen.

Denna blogg kommer att ligga kvar som ett arkiv men kommer antagligen inte att uppdateras.

Jag är skillnad på Kapitel 1

Den som är nyfiken på vad jag skriver kan kolla på Kapitel 1, där finns tre kapitel av mitt bokmanus Jag är skillnad. Mer kommer efter hand!



Omslagsbilden är tagen av Marcus Poll och modellen är Iazt (Joakim Holfve).

In i mörkret

Jag känner igen det så väl, ändå blir jag lika överraskad varje år av nedstämdheten som kommer med hösten. Nu gäller det att hålla ut, att stålsätta sig, hoppas på placebo- eller verklig effekt av vitaminerna som jag snart, mycket snart ska införskaffa på närmaste hälsokost/apotek. Jag kanske verkar gilla mörker men riktigt så är det inte.

Jag vill skriva men jag hinner inte. Eller, jag kan inte koncentrera mig. Jag väljer bort det, visst är det så. Att börja på en ny roman när jag har två på vänt är inte lika lockande som när allt var ett blankt blad. Men något fattas mig när jag inte skriver. Jag har bloggat så mycket på Transcenders, känns som jag vrider mig själv ut och in. Vet inte om det är rätt väg jag går. Just nu vill jag mest av allt gömma mig i en grotta (fast den ska vara ljus) med bara människor som känner mig och där offentlighet i form av webbnärvaro är en oupptäckt storhet. Just nu känns det som att jag inte orkar. Hur orkar folk?

Pendlar

Ja, så svänger pendeln och allt känns betydligt bättre.
Jag har lagt in en ny intervju på Transcenders, den här gången med filmskaparen Tove Pils, om hennes spännande projekt PUSH ME.

I helgen ska jag ta det lugnt, äta god mat och umgås med släkt, läskiga typer och pumpagubbar.

Sedan nya tag. Tror jag ska låta mig inspireras av NaNoWriMo även om jag inte ska delta, och kanske börja "smygskriva" lite på nästa projekt. Längtar så efter att arbeta på något nytt, något som inte tragglats och malts sönder och skärskådats in i minsta detalj. Det är ren lyx det!

Slagg

Precis när jag höll på att misströsta totalt om allt och alla kom ett litet bra mail. Det var en av fyra saker som jag väntade på. Känns en liten smula bättre.

Ska åka till stuga i helgen och det ska bli så skönt. Jag är utarbetad som vanligt, förvirrad och ältande, och jag hoppas på att den fria, friska luften där ska rensa ut slaggprodukterna från hjärnan. Vi får se.

Tre ex av Tatuerade tårar har jag skrivit ut och ska lämna till betaläsare. Behöver verkligen feedback.
Nu ska jag se om jag orkar städa lite och packa.

Ett experiment

Jag hatar att vänta. Väntande gör mig olustig och rastlös. Kanske för att det känns som jag inte har kontroll när jag väntar på någon annan. Jag är i den personens händer. Och i stället för att se ovissheten som neutral tänker jag att tystnad från någon beror på att personen ångrat sig, inte vill svara eller nåt sånt.

Behöver kanske träna på att klara ovisshet, att vänta utan att döma och att låta bli att sia om en framtid som jag ändå inte vet nåt om. Det är svårt. Men det är ett onödigt, energikrävande martyrskap att ta ut negativa saker i förskott - särskilt som farhågorna för det mesta inte besannas.

Hoppas att de jag väntar på snart hör av sig. (Det är inte något förlag kanske jag ska klargöra, utan handlar om andra grejer.) Hoppas att jag snart återfår samma känsla som jag hade i lördags då jag flängde genom stan på cykel alldeles hög av roliga tankar och idéer. Hoppas att jag känner mig full av kraft och tillit. Den behöver komma inifrån och inte bara eldas fram av vad andra säger och gör.
Det är ett livslångt projekt det där.
Men alltihop kan ses som ett experiment, och det lättar när jag tänker så. Varför inte experimentera? Det kan misslyckas och det kan lyckas, men om jag inte provar händer ingenting.

Ny transcender: Karl Enn Henricsson

En intervju med författaren till Rigora och jag, Karl Enn Henricsson, finns på Transcenders.