I morse vaknade jag upp, efter några timmars för kort sömn, såg mig omkring och kände att saker och ting ändå landade ganska bra. Jag gjorde mig inte illa på världen.
Hela dagen har jag fortsatt vara glad. Jag börjar nästan undra om det är nåt skumt. När kommer bakslaget?
Kanske har det bara varit så pass jobbigt nu under en lång tid att jag liksom inte orkar längre. "Äh skit i det!" Släpper det ett tag, och till min förvåning verkar bekymren lyfta och segla iväg över hustaken som en gasballong... Vaddå? Har det jobbiga varit att hålla i snöret? Jag som trodde det var en tyngd som drog ner mig!
Nåväl.
Känslor är inte till för att stanna. De böljar och passerar.
Just nu känns det bra.
Och det känns bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar