Hedwig och Tommy
Nero och Filip
Torres och Ramos
Slash på er och god natt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mitt skrivande och mina älskade karaktärer, om arbetet med att nå ut, och om pusslet för att få livet att gå ihop - så det finns kraft att skapa!
Om mig
- Bobbi
- Tycker om att skapa, och mest av alla skapandeformer tycker jag om att skriva. Det gör jag på min fritid. Jag arbetar just nu på två manus, varav det ena, Jag är skillnad, är (i stort sett) klart och det andra, Tatuerade Tårar, är under utveckling.
Romanloppet
Andra bloggar jag skriver i
-
Skrivet i september11 år sedan
-
-
MMSS-bloggen15 år sedan
Intressanta bloggar
| Blog: |
| Bobbi-san |
Topics: |
| skrivande, berättande, manusarbete |
Bloggintresserade
4 kommentarer:
Jag blir inte alls glad av att se Hedwig och Tommy, Tommy är ju en sådan urbota skitstövel! Jag såg förresten också Hedwig and the Angry Inch i Stockholm och tyckte att det var en bra tolkning som med undantag för huvudrollsinnehavaren (som visserligen var bra men inte kunde leva upp till originalet) rentav var starkare än filmen. Rent musikaliskt var det ett lyft att uppleva den på scen, mycket mer drag!
Haha jag håller med dig så klart, Tommy är en skitstövel. Ändå finns det något fint i skildringen av dem tycker jag ... Jag läste i en intervju med John Cameron Mitchell att Tommy Gnosis var den karaktär han själv kände igen sig mest i, och att historien från början handlade mer om honom... Fast det var ju bra att de lär Hedwig ta över sen!
Jag hade inte sett filmen innan jag såg musikalen, och då tyckte jag Johannes Bah Kuhnkes Hedwig var jättebra, men hon är ännu vassare i filmen. Kärlekshistorien mellan Hedwig och Tommy var mycket bättre skildrad i filmen. Men det var en intagande upplevelse att se den live på scen.
Jag tycker filmen är litet seg med alla balladerna och de där konstiga animationerna. Och så gillar jag ju inte Tommy, så jag var bara glad att slippa honom i pjäsen! Jag tycker det var ett väldigt smart upplägg att göra om hela handlingen till en föreställning med bandet, där Hedwig berättade om allt i och mellan låtarna. Men tyvärr var ljudet litet dåligt så det var svårt att höra vad hon sjöng, vilket gick ut över de i sällskapet som inte hade sett filmen och hade svårt att hänga med...
Det var onekligen lite svårt att hänga med i handlingen i musikalen när man inte sett filmen, särskilt på slutet. Men andemeningen gick fram i alla fall. :)
Skicka en kommentar