Bobbi-san på is

Kära personer som kanske fortfarande tittar in här någon gång ibland..!
Från och med nu kommer jag att fokusera på min andra blogg Transcenders. Jag har helt enkelt inte har tid att hålla två bloggar igång (som ni kanske märkt, haha).

Transcenders är ingen skrivarblogg, utan handlar om identitet, kultur, gränsöverskridande och subkulturer. Men många personliga reflektioner finns också, och nu när jag inte längre tänker att jag ska skriva om skrivande här, kan det hända att jag ger det lite mer utrymme på den andra bloggen.

Denna blogg kommer att ligga kvar som ett arkiv men kommer antagligen inte att uppdateras.

Jag är skillnad på Kapitel 1

Den som är nyfiken på vad jag skriver kan kolla på Kapitel 1, där finns tre kapitel av mitt bokmanus Jag är skillnad. Mer kommer efter hand!



Omslagsbilden är tagen av Marcus Poll och modellen är Iazt (Joakim Holfve).

In i mörkret

Jag känner igen det så väl, ändå blir jag lika överraskad varje år av nedstämdheten som kommer med hösten. Nu gäller det att hålla ut, att stålsätta sig, hoppas på placebo- eller verklig effekt av vitaminerna som jag snart, mycket snart ska införskaffa på närmaste hälsokost/apotek. Jag kanske verkar gilla mörker men riktigt så är det inte.

Jag vill skriva men jag hinner inte. Eller, jag kan inte koncentrera mig. Jag väljer bort det, visst är det så. Att börja på en ny roman när jag har två på vänt är inte lika lockande som när allt var ett blankt blad. Men något fattas mig när jag inte skriver. Jag har bloggat så mycket på Transcenders, känns som jag vrider mig själv ut och in. Vet inte om det är rätt väg jag går. Just nu vill jag mest av allt gömma mig i en grotta (fast den ska vara ljus) med bara människor som känner mig och där offentlighet i form av webbnärvaro är en oupptäckt storhet. Just nu känns det som att jag inte orkar. Hur orkar folk?

Pendlar

Ja, så svänger pendeln och allt känns betydligt bättre.
Jag har lagt in en ny intervju på Transcenders, den här gången med filmskaparen Tove Pils, om hennes spännande projekt PUSH ME.

I helgen ska jag ta det lugnt, äta god mat och umgås med släkt, läskiga typer och pumpagubbar.

Sedan nya tag. Tror jag ska låta mig inspireras av NaNoWriMo även om jag inte ska delta, och kanske börja "smygskriva" lite på nästa projekt. Längtar så efter att arbeta på något nytt, något som inte tragglats och malts sönder och skärskådats in i minsta detalj. Det är ren lyx det!

Slagg

Precis när jag höll på att misströsta totalt om allt och alla kom ett litet bra mail. Det var en av fyra saker som jag väntade på. Känns en liten smula bättre.

Ska åka till stuga i helgen och det ska bli så skönt. Jag är utarbetad som vanligt, förvirrad och ältande, och jag hoppas på att den fria, friska luften där ska rensa ut slaggprodukterna från hjärnan. Vi får se.

Tre ex av Tatuerade tårar har jag skrivit ut och ska lämna till betaläsare. Behöver verkligen feedback.
Nu ska jag se om jag orkar städa lite och packa.

Ett experiment

Jag hatar att vänta. Väntande gör mig olustig och rastlös. Kanske för att det känns som jag inte har kontroll när jag väntar på någon annan. Jag är i den personens händer. Och i stället för att se ovissheten som neutral tänker jag att tystnad från någon beror på att personen ångrat sig, inte vill svara eller nåt sånt.

Behöver kanske träna på att klara ovisshet, att vänta utan att döma och att låta bli att sia om en framtid som jag ändå inte vet nåt om. Det är svårt. Men det är ett onödigt, energikrävande martyrskap att ta ut negativa saker i förskott - särskilt som farhågorna för det mesta inte besannas.

Hoppas att de jag väntar på snart hör av sig. (Det är inte något förlag kanske jag ska klargöra, utan handlar om andra grejer.) Hoppas att jag snart återfår samma känsla som jag hade i lördags då jag flängde genom stan på cykel alldeles hög av roliga tankar och idéer. Hoppas att jag känner mig full av kraft och tillit. Den behöver komma inifrån och inte bara eldas fram av vad andra säger och gör.
Det är ett livslångt projekt det där.
Men alltihop kan ses som ett experiment, och det lättar när jag tänker så. Varför inte experimentera? Det kan misslyckas och det kan lyckas, men om jag inte provar händer ingenting.

Ny transcender: Karl Enn Henricsson

En intervju med författaren till Rigora och jag, Karl Enn Henricsson, finns på Transcenders.

CreateSpace

Sitter och kollar in CreateSpace, en sajt där man kan publicera böcker för print on demand (som på Vulkan) och för Kindles e-boksläsare. Verken kan sedan säljas på Amazon.com.
Det är lite trixigt att räkna ut vad priserna blir, men om jag inte räknar helt tokigt verkar det ganska lovande. Undrar om man kan/om det är värt att publicera en bok på ett annat språk än engelska? Har för mig att man får betala tull när man beställer från Amazon.com till Sverige.

Värt att kolla upp vidare i alla fall!

Nya planer

Igår fick jag ett väldigt bra besked. En bild jag har hittat på nätet får jag lov att använda på ”omslaget” till Jag är skillnad, när jag lägger ut den på Kapitel 1. För det har jag bestämt mig för att göra. Jag är lite trött på att hålla på och skicka till förlag och därför är det dags att prova nåt nytt!

Läs mer på Transcenders!

Darlings

Sitter och väntar på en grej och nojar mig lite i traditionell anda.
Mycket roligt är på gång den närmaste tiden. Jag ska intervjua några personer för Transcenders. Jag ska se en film på mitt favvoställe Kontrapunkt. Jag ska ha möte på Selfmade. Jag ska ta mig iväg till en plats där (kanske) min målgrupp finns och se om jag vågar möta den. :) Jag vill egentligen inte tänka på allt som händer för då blir det lätt oöverstigligt..!
Men det känns bra och spännande.

Snart börjar NaNoWriMo och jag hade hoppats att jag skulle kunna vara med i år, men det kommer inte att gå. Jo, om jag inte har en ambition att uppnå 50000-ordsmålet förstås. Men då vet jag inte varför jag skulle delta...!?
Jag är nästan framme vid att kunna påbörja manus nummer tre, men det går ändå inte. För jag måste arbeta med synopsis den här gången. Jag måste planera och reka och pussla innan jag kan börja skriva. Det blir en ny upplevelse. Som jag fasar lite för, faktiskt. Men kul också, att göra på ett annorlunda sätt.
Ska några andra romanlöpare delta i NaNoWriMo?

Igår satt jag och tänkte på begreppet kill your darlings, och på hur Tatuerade tårar liksom förkroppsligar det. Hela den idé jag från början byggde på har jag tagit bort. I senaste redigeringen försvann de sista små resterna. För så fort jag kom till de partier där jag försökt trycka in den "gamla" storyn kändes det obekvämt att läsa. Så jag strök bort dem.
Manuset är nåt helt annat än jag tänkte från början, men det känns okej. Döda älsklingar måste man ibland. Jag tror jag blivit bättre på det efter hand, för i senaste redigeringen av Jag är skillnad ändrade jag också på en grej som varit en sådan, ett berättartekniskt grepp.

Jag börjar lita mer på den känsla jag får när jag läser manuset: När det känns krystat eller jobbigt att läsa, då behöver nånting ändras. Då spelar det ingen roll om jag hade tänkt att det skulle vara så. Då är det fel.
Men det kan vara väldigt jobbigt att ändra på grejer. Att erkänna: Jag tänkte fel från början. Det blev inte bra.

Utmanad

Jag blev utmanad av Malin för ett tag sedan. Har inte hunnit svara på frågorna förrän nu, men here goes!

1. Har du ett skrivarschema? Typ varje dag en timme mellan 7 och 8 eller skriver du sporadiskt?
Jag lider av manoskrivitet! Ett "skrivskov" kan vara allt från ett par veckor till ett par månader. Då vill jag inget annat än att skriva och gör det så mycket jag kan. Däremellan kan det gå veckor då jag inte öppnar manusen. Det fungerar inte för mig att skriva kortare stunder, utan jag måste ha tid att komma in i det helt och fullt.

2. Får du inspiratonsbrist i bland eller aldrig, snarare tvärtom?
Jadå, det händer. Mest om jag har jobbat för hårt ett tag.

3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt? Typ en deckare, några noveller och kanske någon barnbok eller dylikt?
Jag har två romanmanus igång, försöker hålla mig till dessa två, och inte tänka för mycket på det tredje som ligger och pockar på i bakgrunden...

4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?
En roman.

5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad? Fick du i såfall konstruktiv kritik tillbaks?
På rak arm vet jag inte hur många gånger, men det närmar sig nog tio-strecket! Har fått två lektörsutlåtanden och några mail med kortare kommentarer.

6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?
Nej, men går det lång tid känns det jobbigt. Det är inte dåligt samvete utan snarare ett ouppfyllt behov.

7. Varför skriver du?
Jag känner mig hel när jag skriver.
Jag vill berätta saker.

8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?
Jag publicerar ibland utdrag på min andra blogg Transcenders, bl a här och här.

Nästan

Nä, helt färdigt var det inte. Men nästan!

Skönt med ett kort manus i alla fall - det tar inte mer än en eftermiddag/kväll att läsa igenom det. Vilket jag förstås har nojat mig över tidigare, att det skulle vara för kort. Men jag tror att det är ok.

Om jag orkar lite senare i kväll ska jag göra en del av ändringarna jag kom fram till behövdes. I helgen ska jag försöka hinna åka och reka lite i en stad här i närheten, som en av huvudpersonerna kommer ifrån. Det är den sortens research jag sparat till sist. Skönt att det äntligen är dags att göra även den, för det betyder ju... att det närmar sig!

Utskrivet

Har nyss skrivit ut ett ex vardera av Tatuerade tårar och Jag är skillnad. Den ena ska jag själv läsa igenom och den andra ska någon annan läsa eller åtminstone skumma igenom.

Har fått för mig att jag kanske är klar med utkastet av Tatuerade tårar, men om det är så eller ej kommer genomläsningen på papper att utvisa. Det är annorlunda att läsa en berättelse på papper än på skärm i ordbehandlingsprogrammet.
Jag har inte gjort så mycket ändringar i den här redigeringen som jag trodde att jag skulle göra, så jag får se hur det känns att läsa igenom den. Det här manuset har bråkat och inte velat lägga sig tillrätta, så lite nervöst är det. Men om det känns bra nog är det dags att lämna det till någon annan som ska läsa. Tänker börja med K. Hon är bra på att ge feedback och har dessutom yrkeskunskaper som kan vara till hjälp.

Tid och ro

Den här helgen sitter jag inne och skriver. Utanför är det vacker höst, och utan att behöva gå ut anar jag hur frisk och klar luften är.
Att skriva igen känns helt fantastiskt - som att komma hem. Jag har saknat det, men det är först nu som ron har återkommit tillräckligt för att jag ska kunna sitta ner och koncentrera mig. För det kräver skrivandet, tycker jag. Koncentration och tid. Man kan inte bara prata om att hålla igång och pressa ur sig ett visst antal ord per dag.
Det är ett mentalt tillstånd att gå in i. Finns inte lugn och ro, finns inte tid, går det inte ens att ta det steget. För mig.
Men nu. Har jag tid och ro. Och det känns bra!

Hinna känna längtan

Idag har jag en sån där dag när tankarna snurrar och ingenting vill lägga sig till ro. En sån dag när jag inte kan bli nöjd med mig själv och det jag gör. När jag inte kan koncentrera mig. Energin förvinner, går till tankeverksamhet som leder ingenstans.

Eller, som leder till tanken att det inte tjänar någonting till det jag gör, att jag kämpar förgäves... Då vet jag att jag har arbetat, och framför allt, tänkt, för hårt. Då förstår jag diskussionen om "egot" som bara vill ha mer och mer. Förstår tanken om att strävan är det som gör en olycklig. Men att sluta sträva... det går ju rakt emot allt som uppmuntras, allt som "alla" säger att man ska göra. Hmm.

Jag vet att jag har för mycket när jag börjar tänka en massa på vad jag ska göra i stället för att göra sakerna. Jag skriver listor. Ofta samma saker, flera gånger, i listor på olika ställen, i olika filer, i anteckningsblocket... Just när jag skriver ner dem känns det som jag har kontroll. Men sen ska sakerna göras också. Eller?

Nä, kanske inte. Nu pressar jag mig för hårt. Det är de här tankarna och känslorna ett tydligt tecken på. Kanske ska jag inte göra det jag hade tänkt. Kanske ska jag göra nåt helt annat. Se en film eller nåt.

Eller så ska jag göra något som visserligen står på mina listor, men bara för att jag faktiskt längtar efter det. Jag måste ju hinna känna längtan. Om allt bara är prestation och press... då blir det inte roligt. Jag dras med i ett tempo jag inte klarar av. Visst är det härligt att få saker gjorda... men för vems skull ska jag göra dem egentligen? För vem ska jag vara duktig?

Skapa är det bästa jag vet. Jag är väldigt orättvis mot mig själv om jag pressar mig så hårt att det slutar vara kul.

Nya varv

Att säga att jag är trött är ett understatement. Har oroat mig för mycket idag över saker och ting, och det gör mig alltid trött. Tror att jag (som vanligt) använt lite mer energi än vad jag egentligen har. Brukar tyvärr inte upptäcka det förrän efteråt.

Jag är skillnad har vilat i flera månader. Men nu har jag börjat läsa den och - jag vet inte riktigt om jag ska reagera med glädje eller fasa - upptäckt att den behöver redigeras mer. Trodde aldrig att jag skulle orka ge mig på det manuset igen, men nu undrar jag om jag ändå inte ska ge det "sista stöten". Det blir antagligen det sista arbete jag lägger ner på det. Men det finns en del uppenbara grejer att åtgärda som kanske inte ens kommer ta särskilt lång tid. Så jag tror det är värt att göra det. Ska låta lite fler läsa också efter det. Sen får vi se.

Tänker mycket även på Tatuerade Tårar och vad jag kan göra med berättelsen, eftersom jag inte blir nöjd med den. Har kommit fram till att jag antingen behöver låta fler karaktärer komma till tals, eller byta till tredjepersonsperspektiv. Eftersom den är skriven i första person blir det luckor i berättelsen där mina två huvudkaraktärers ögon inte räcker till. De ser ju inte allt, och vissa saker som händer utanför deras perception är viktiga för berättelsen. Vet inte vilken av lösningarna jag ska välja än dock.

Ett tredjedels år

Jag är i chock över hur snabbt de senaste fyra månaderna förflutit. Kanske är det så det blir när man har fullt upp och mer därtill med praktiska göromål. Ändå har jag lite svårt att greppa att ett tredjedels år kan slinka förbi så fort.

Nu har jag i alla fall en ny utsikt, och i takt med att nya lägenheten kommer i ordning hoppas jag att jag kan återgå till mitt skrivande. Med undantag för några dagar, när jag gick igenom ungefär hälften av Tatuerade Tårar, har jag inte hunnit skänka mina manus mer än sporadiska tankar.

Troligtvis kommer jag fortsätta ligga ganska lågt på den här bloggen, eftersom jag prioriterar Transcenders, men jag ska försöka rapportera lite då och då.

Tävling

Skrivpuffs sommartävling, där man kan vinna en kurs om egenutgivning låter intressant tycker jag. Är det någon annan romanlöpare som har tänkt att delta?

Ser tillbaka

Jag har suttit och läst igenom gamla blogginlägg. Oj, jag visste inte att man kunde bli så nostalgisk av det. Läser bakåt och tänker "var det bara ett halvår sen"... Det har hänt så mycket den senaste tiden att det känns som en jättelång tid. Jag har fortfarande mycket framför mig, men jag hoppas att jag ska orka och hinna skriva. Jag saknar det mycket, det är så vilsamt att fly verkligheten på nåt sätt... Och verkligheten har det varit på tok för mycket av den senaste tiden skulle jag vilja säga.. ;)

Skriver!

Haha, jag är så glad så jag nästan skrattar. Jag skriver på Tatuerade Tårar igen! Har redigerat och läst fram till hälften, och gör anteckningar om vad som kan bearbetas. Och den är alls inte särskilt dålig, om än långt ifrån klar... Jag ser i alla fall mycket tydligare nu vilka partier som behöver bearbetas, så en paus har nog varit bra.
Vet inte om det här varar, men jag är glad i alla fall.