fredag 11 september 2009

Hinna känna längtan

Idag har jag en sån där dag när tankarna snurrar och ingenting vill lägga sig till ro. En sån dag när jag inte kan bli nöjd med mig själv och det jag gör. När jag inte kan koncentrera mig. Energin förvinner, går till tankeverksamhet som leder ingenstans.

Eller, som leder till tanken att det inte tjänar någonting till det jag gör, att jag kämpar förgäves... Då vet jag att jag har arbetat, och framför allt, tänkt, för hårt. Då förstår jag diskussionen om "egot" som bara vill ha mer och mer. Förstår tanken om att strävan är det som gör en olycklig. Men att sluta sträva... det går ju rakt emot allt som uppmuntras, allt som "alla" säger att man ska göra. Hmm.

Jag vet att jag har för mycket när jag börjar tänka en massa på vad jag ska göra i stället för att göra sakerna. Jag skriver listor. Ofta samma saker, flera gånger, i listor på olika ställen, i olika filer, i anteckningsblocket... Just när jag skriver ner dem känns det som jag har kontroll. Men sen ska sakerna göras också. Eller?

Nä, kanske inte. Nu pressar jag mig för hårt. Det är de här tankarna och känslorna ett tydligt tecken på. Kanske ska jag inte göra det jag hade tänkt. Kanske ska jag göra nåt helt annat. Se en film eller nåt.

Eller så ska jag göra något som visserligen står på mina listor, men bara för att jag faktiskt längtar efter det. Jag måste ju hinna känna längtan. Om allt bara är prestation och press... då blir det inte roligt. Jag dras med i ett tempo jag inte klarar av. Visst är det härligt att få saker gjorda... men för vems skull ska jag göra dem egentligen? För vem ska jag vara duktig?

Skapa är det bästa jag vet. Jag är väldigt orättvis mot mig själv om jag pressar mig så hårt att det slutar vara kul.

Inga kommentarer: