När jag var runt 10-11 gick det en programserie på tv som handlade om 60-talet. Hela familjen följde den slaviskt och vi spelade även in några avsnitt. Som de suckers för tv jag och min bror var såg vi de där inspelade avsnitten om och om igen. De innehöll framträdanden med eminenta artister som Carola, Little Mike (?) m fl. och Göran Fristorp sjöng "God only knows what I'd be without you" så att ögonen tårades. Framträdandena varvades med tidstypisk bioreklam "Tänk på ditt bästa och ta dig en Mancos, ta det rätta, ta Cloetta, Cloettas Mancos, wow!" osv.Min absoluta favorit var ett klipp från Janne Halldoffs "Livet är stenkul" (bara titeln alltså!) i vilket en korthårig blondin på ett ganska provocerande sätt äter banan utanför ett skyltfönster. När hon tagit ett par tuggor börjar hon smeta in fönstret med resterna av bananen, allt till tonerna av en fantastisk (!?) gitarrmelodi som jag fortfarande minns. Jag vågade knappt titta på det där klippet - i alla fall inte tillsammans med någon - i mina tioåriga ögon var det oerhört dekadent men också ganska eggande. Den som ändå vore som hon, liksom! Jag önskade inget hellre än att få se hela filmen, men på den tiden fick man ju hålla tillgodo med vad som visades på tv.
Vet inte varför jag kom att tänka på det nu, men det slog mig att jag borde se filmen. Jag har fortfarande inte sett hela. Fast vem vet. Jag kanske inte borde förstöra mitt minne av den? :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar