Paranoid Park

Har just kollat på Gus van Sants Paranoid Park. Den handlar om en tonåring som av misstag råkar orsaka en säkerhetsvakts död, när han en lördagskväll åkt till skejtparken Paranoid Park. Filmen var bra, fast det var lite frustrerande att den inte ville bjuda på någon riktig upplösning. Samtidigt tycker jag att det är skönt, som omväxling mot alla "vanliga" filmer, med en som är berättad på ett annorlunda sätt. Nu när man ofta får höra att det finns "ett optimalt sätt" att berätta en historia, är det tillfredställande att se att det går att avvika från mallen och ändå skapa spänning. I längden blir det ganska tröttsamt med modellen anslag, upptrappning, vändpunkt etc.

För mig känns det som att van Sant i den här filmen försöker göra det som är så svårt i filmiskt berättande: att skildra vad som sker på insidan av en karaktär. Med musik, foto, långa tagningar och närbilder på ansikten försöker han förmedla vad som händer inuti huvudkaraktären Alex. Jag tycker att det är en väldigt bra ansats, man ändå blir jag inte så gripen som jag skulle önska. Jag kan inte riktigt förklara varför.

Det förvånade mig lite hur lik Paranoid Park är Wild tigers I have known i sin form. För Wild tigers är Gus van Sant executive producer, och jag vet inte vem som inspirerats av vem - Gus van Sant av Cam Archer eller tvärtom. Jag tycker dock att Cam Archer lyckas bättre i Wild tigers att med liknande medel (färg, ljud, foto) skapa närhet till huvudpersonen och skildra vad som händer inuti honom.


Alex i Paranoid Park