måndag 18 augusti 2008

Komman, komman, komman

Jag kommaterar mina texter väldigt mycket. Försöker låta bli, men då tycker jag att rytmen blir konstig. När jag läser andra författares texter ser jag att vissa skriver som jag, medan andra låter meningarna flöda i långa sjok utan nästan några komman alls, utan att det blir konstigt för det. Mina meningar är ofta korta, som om texten hade bråttom.

Jag vet inte hur mycket man ska analysera sitt skrivande medan man håller på, kanske är det bara kreativitetsdödande. Men redan nu – när jag håller på med mitt andra manus – kan jag se hur vissa stildrag hos mig själv går igen, och hur jag använder vissa uttryck och metaforer till leda.

Fast det är ändå inte något viktigt problem just nu – redigera kan man ju göra i efterskott. Det viktiga är att skriva, oavsett hurdan texten blir i första vändan. Kanske ägnar man sig åt sånt som kommatering bara för at slippa undan att skriva vissa jobbiga partier?

Jag har haft en paus från mitt skrivande på över en vecka, en ofrivillig paus – min dotter blev sjuk. Ibland är det bra med pauser för mig, jag arbetar inte så bra under långvarig press, dvs det är svårt för mig att tvinga mig att skriva ett visst antal ord per dag eller i veckan. När det går trögt är det oftast bäst att pausa lite. Och försöka lita på att jag kan vara rejält produktiv då och då - med jämna mellanrum.

3 kommentarer:

Jenny H sa...

Apropå komman finns det en trevlig bok med skön attityd som jag läser just nu, inte hunnit så långt i men som jag ändå gillar hittills, som handlar om bl.a. just komman. Den heter "Komma rätt, komma fel, och komma till punkt". Och är skriven av Lynne Truss och Eva Halldinger. :-)

Unknown sa...

Jag älskar enordsmeningar! Så, du är inte ensam om korta meningar!

Bobbi sa...

Cool like plastic: Jag har faktiskt köpt den boken! Men jag har inte öppnat den än, den står i bokhyllan och väntar på sin tur. :)

Liz: Ja, det kan vara väldigt effektfullt. Jag gillar också korthugget språk, fast ibland kan jag förundras över dem som ror iland de där långa flödande meningarna.