Jag har varit väldigt trött de senaste veckorna, tröttare än vanligt, om det nu är möjligt... Men i kväll har jag haft lite ork. Jag har tittat på synopset till Isa & Rufus och känt ett stråk av lust. Inte tillräckligt för att börja skriva, men för att kunna andas ut i vetskapen om att inspirationen nog återvänder.
Mannen läser Tatuerade tårar och medan han gör det skänker jag inte manuset en tanke. Jag väntar på att få höra vad han säger.
Jag har pratat med en jättetrevlig tjej som arbetar i ett projekt-som-stöttar-folk-som-har-idéer och där finns kanske möjligheter till ett visst stöd om jag väljer att ge ut min bok själv. Jag har inte bestämt än hur jag ska göra, men det känns skönt att veta att sådant finns. Jag måste inte bli utgiven på ett existerande förlag, jag kan kanske starta mitt eget - jag är bara lite rädd för allt arbete det skulle kunna innebära (pga redan överutnyttjade resurser). Men det skadar ju aldrig att reka möjligheter.
Annars ägnar jag mig åt musiken ett tag. Mitt band ska ha spelning på fredag i Malmö och jag har skrivit tre nya texter. Det känns bra eftersom jag har haft skrivkramp så länge på den fronten att jag nästan ville ge upp.
Nu är det bara att vila. Att låta huvudet bli tomt på kvällarna i stället för att fylla det med en massa snurrande tankar.
Jag längtar till Öland, till lugn och ro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vila låter bra! Jag blir lite orolig för dig när jag läser att du funderar på att ge ut boken själv, med tanke på din ambitionsnivå och stressnivå och allt jobb det innebär. Har du testat alla andra förlag först, även de små som Normal, Kabusa, Vertigo, Modernista, Mormor etc, som kan ta en del av jobbet med distribution och lansering från dina axlar?
Men om du ändå skulle välja att ge ut boken själv är jag säker på att du skulle göra ett toppenjobb med allt från design till att hitta fram till målgruppen, och jag hjälper gärna till med språkgranskning.
Själv känner jag en del lust och inspiration till mitt skrivande, antecknar en del idéer, men någon tid till att verkligen skriva har jag inte. Det är bara jobb, jobb, jobb nu. Nu smiter jag visserligen och bloggar på arbetstid men det får jag kompensera med råge med jobb på kvällar och helger. Man blir alldeles matt i skallen.
Haha, du har rätt och jag känner av den där oron för egen del också. Tänker inte ta några förhastade beslut.
Jag har inte provat alla förlag. Just nu väntar jag besked från några för att sedan kunna skicka till ett som helst inte vill att man skickar till flera samtidigt. Men de jag väntar på tar lång tid på sig att komma med besked! Och det är väl i den frustrationen som det blir jobbigt att vänta - det känns som tiden bara går, att jag skulle kunna hålla på så här i åratal. Jag vill se nåt slags resultat, otålig som jag är. :)
Trist att det är så mycket jobb för din del att du inte riktigt hinner med skrivandet, men bra att lusten och inspirationen finns där i bakgrunden!
Skicka en kommentar