I går när jag kom hem från after work med jobbet låg ett kuvert från ett förlag på köksbordet. Det var en smula tjockare än ett standard refuseringsbrev, och precis: tillsammans med den hyfsat uppmuntrande refuseringen låg ett ordentligt lektörsutlåtande.
Personen som läst tyckte att boken var för mycket riktad åt människor inom den subkultur som huvudpersonen tillhör, och att jag skulle stryka ner mycket i början av boken, där karaktären presenteras - och på så vis gå snabbare på den del av boken där karaktären utvecklas. Personen tyckte också att karaktärerna inte kändes helt trovärdiga, och att det fanns lite problem med berättarperspektivet/rösten i vissa delar av boken, framför allt i början av boken när huvudpersonen talar med egen röst.
Jag förstår synpunkterna, men samtidigt känns det som att det lektören såg och ville ha är en annan bok än den jag menade att skriva.
Visst skulle jag kunna ge mig på att försöka skriva den boken, med hopp om att kunna få den utgiven på ett stort förlag. Men det är rejäla omarbetningar som ska göras i så fall, och jag kan inte låta bli att tycka att en del av bokens själ går förlorad då.
Det är så himla svårt att veta hur mycket man ska lyssna på andra och hur mycket man ska lyssna på sig själv och sin grundidé.
Jag funderar i alla fall på att försöka ett tag till med den här versionen, och försöka hitta "det rätta förlaget" som kan gilla boken som den är, eller med mindre omarbetningar. Om det inte lyckas får jag väl överväga att arbeta om åt det hållet lektören föreslog.
Jag är i alla fall jätteglad att ha fått riktig respons i stället för ett standardbrev den här gången!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag förstår din vånda, men vill gärna säga grattis ändå. Så kul att få ett riktigt svar istället för: "Tack för att vi fått läsa ditt manus. Tyvärr passar det inte in i vår utgivning just nu, varför vi beslutat att inte ge ut boken. Lycka till i fortsättningen."
Tack! Ja visst är det så. Standardbrev är så trist!
Att få ett brev med en hel del synpunkter är nog att betrakta som så nära man kan komma ett kontrakt. Du är uppenbarligen på rätt väg. Grattis!
Hej Bobbi, kul att du ocksa skaffat blogg och jättestort grattis till lektörsutlåtandet! Det är ändå en stor sak med tanke på att de flesta manus skickas tillbaka med förtryckta refuseringsbrev...
Jag förstår din tvekan, det påminner mig om något som hände mig med ett av mina "ungdomsverk" i en helt annan stil än det jag skriver nu. Såhär i efterhand kan jag ju säga att jag bombarderade förlagen med obearbetat skräp, men det här manuset var det i alla fall litet mer ordning på och jag fick napp hos ett förlag. De ringde mig och jag fick komma på möte på förlaget, ändå blev det ingenting av. Såhär var det, precis som med ditt manus var det skrivet inifrån en subkulturs perspektiv (snarare en viss subkulturell ung man) och för/om den subkulturen. Det var poängen. Men redaktören föreslog att jag skulle skriva mer om huvudpersonens mer "normala" klasskamrater, som "normala" läsare skulle kunna identifiera sig med (naturligtvis uttrycktes det inte så), vilket jag inte alls var intresserad av att göra. Jag har alltid tyckt att den typen av "kollektivromaner" med osannolika kompisgäng (där en är punkare, en plugghäst, en bimbo osv) där alla ska hitta någon att känna igen sig i känns som en förljugen ungdomsbokskonstruktion. Sedan var det också andra synpunkter som handlade om karaktären (han ansågs för mogen för sin ålder vilket jag inte alls trodde på då jag bara var ett par år äldre) och hans utveckling (mer positiv, mer tydlig, i princip mer bort från den osunda subkulturen tror jag).
Det är så svårt det där! Dels vill jag säga att du ska stå på dig, subkulturer har "rätt" till sina egna "nyckelromaner", de läsarna som känner igen sig står ju i stället utanför de "vanliga" generationsromanerna, man kan inte förklara allt etc... Men dels så är det ju så att den svenska bokmarknaden är liten som det är och att böcker också måste finna sin målgrupp och sälja. Kanske är lösningen att vända sig till ett mindre och mer nischat förlag, men återigen är den svenska marknaden för liten för att de ska existera i någon större utsträckning (dvs det finns mindre förlag men de flesta ger ut ungefär samma böcker som de stora).
I mitt fall var det en annan sak som spelade in också: förlaget ville ge ut min roman som ungdomsbok vilket inte alls hade varit min tanke. Huvudpersonen var i gymnasieåldern så det hade väl betytt en målgrupp i högstadieåldern medan jag snarare tänkt mig "unga vuxna" i tonår till tjugo-någonting. Jag var inte mycket äldre än min huvudperson men det var så länge sedan jag själv rört en ungdomsbok att jag nästan tog det som en förolämpning. Jag visste ju att de ungdomar (även i högstadieåldern) som kunde tänkas vara intresserade av min historia aldrig skulle röra någon barnslig ungdomsbok! Jag fick också en nyutgiven bok från förlaget som höjts till skyarna och även om de sa att det inte var menat att jag skulle skriva mer likt den så kändes det ju lite som en hint i alla fall, och jag tyckte illa om boken, fann den ytlig och konstruerad...
Så kontentan var att det hela rann ut i sanden, jag pillade lite men gjorde aldrig de omfattande bearbetningar förlaget krävde och jag grämer mig verkligen inte för det! Romanen var nog inte värd utgivning som den var, och den annorlunda bok förlaget ville se ville jag inte skriva.
Fast med allt detta sagt så handlade det nog allra mest i mitt fall om att att jag var lat och stolt och och fullkomligt oförmögen och ovillig att omarbeta mina egen heliga skrift. Det är en sjuka som jag hoppas att jag har kommit över nu, så att jag kan se skillnad på kritik som handlar om förbättring och kritik som handlar om att skriva någon annans roman! Det kan kanske vara värt att tänka över skillnaden mellan de två? Det är så lätt att slå ifrån sig, "men det var ju inte det jag ville göra!", men det där du skriver om problem med berättarperspektiv och karaktärer låter ju som mer "objektiv" kritik som inte direkt har med det subkulturella innehållet och bristande igenkänningsfaktor att göra? Det är ju svårt att avgöra på det du skriver i ditt blogginlägg förstås, men kan kanske vara värt att tänka på?
Lycka till i alla fall!
Stella: Ja, det låter ju ganska likt den här situationen! Precis som du skriver så finns det nog två delar i kritiken, den ena handlar om att skildringen är för mycket inifrån, och den andra om berättartekniska drag, karaktärernas trovärdighet osv. Det senare vill jag gärna försöka göra någonting åt - men helst skulle jag vilja ha ett lektörsutlåtande till först - för att se om de anmärker på ungefär samma saker.
Det första problemet har jag svårare att avgöra hur jag ska förhålla mig till, men jag lutar nog åt att behålla inriktningen och leta efter ett mindre förlag. Säkerligen kan det vara svårt att hitta ett passande, just för att svenska marknaden är väldigt liten. Men det vet man ju inte förrän man försöker.
Nu är det ett tag sedan jag fick lektörsutlåtandet. Jag har börjat smälta det och hoppas jag kan ta till mig den vettiga kritik jag fick. Jag bär på en rädsla att jag inte ska kunna ändra den till det bättre, men det är ju återigen bara att prova. Går det så går det. :)
Fortfarande är jag väldigt "mätt" på den här boken efter att ha jobbat väldigt intensivt med den, men om någon månad eller två hoppas jag att jag kan sätta tänderna i den igen.
Skicka en kommentar