Det svåraste med jag-form för mig är att få en aktiv text. Jag-formen får mig att börja berätta i stället för att gestalta. Hela tiden skriver jag sådant som ”När jag kommer ut från caféet” osv i stället för att bara skildra vad som händer, ”Gatan utanför caféet är…” osv. Det gör att det läggs ett lager ovanpå händelserna som saktar ner tempot. Man hör hela tiden karaktärens röst.
Det behöver inte nödvändigtvis vara fel, men jag tror det skulle skapa en större drivkraft framåt om berättelsen mera berättade sig själv i stället för som ur karaktärens mun - för det blir som att få informationen i andra hand.
”Aktivera texten” och ”gör texten levande” har jag skrivit i marginalerna på manuset till Fyra öar som jag jobbar med just nu, och det är vad som måste göras. Det blir en diger uppgift men det kommer antagligen att göra texten bättre.
Jag tycker att tredje persons-perspektiv var lättare att skriva i än första persons. Jag-perspektivet lurar mig hela tiden in i samma fälla. Men jag tror att förstapersonsperspektivet behövs i denna boken. Så jag får jobba på, tills jag får texten dit jag vill.
2 kommentarer:
Hej Bobbi!
Du har säkert redan tänkt på detta, men jag gör en kommentar ändå: man kan skriva i tredje person på ett sätt som ligger välsigt nära huvudpersonen, låta den löpande texten färgas av hennes/hans personlighet. Som en hyvbrid av tredje och första person. Ex:
"Det såg så himla fint ut, som i ett fönster i en godisaffär fastän det var spädbarn som låg på rad, åh varför fick inte hon också bli mamma?" - tredje person men färgat av hennes sätt att uttrycka sig, associera och tänka.
Hej Johanna!
Ja, det var så jag skrev i det förra manuset - tredje person som är väldigt nära karaktären... Jag trivdes väldigt bra med det, eftersom det ger möjlighet att uttrycka karaktären samtidigt som man kan distansera sig från den när det behövs... Men så valde jag att göra annorlunda i senaste manuset. Det är intressant att testa på, men en större utmaning än jag trodde! :)
Skicka en kommentar